Tänker mig att det finns olika sorters människor. När den ena sorten stöter på ett hinder, väljer den att se det som ett problem och gnäller över det. De blir helt förblindade och ser inget annat. Den andra sorten däremot, försöker direkt att hitta en lösning på det. Så om man aldrig ser hindret som ett problem, utan mer som en utmaning och en chans till att utvecklas, finns det ju inte ens. 

Slutsatsen av min teori är att problem bara finns om man själv skapar dem.